Det började med att jag skulle sluta på Gården Skutans Gård, ville gå vidare. Så jag började leta ridskolor och kollade jag även på Ågesta, Farsta och lite andra men tyvärr var det en  väldigt lång väntelista/väntekö. Så fick vi ett tips på en ridskola i Västerhaninge som hette/heter Fors Gård, dom hade islandshästar. Iallafall så åkte jag och mamma och kollade på ridskolan och fick lite guidning genom stallet och så. Jag tyckte det var väldigt mysigt och jag kände det här passar mig. Hästarna stod i boxar 2 och 2, det kändes bra. Så började jag på vintern 2009-2010. I början var det väl ganska svårt just med det att islandshästar har just en/två gångart/gångarter till, tölten var väldigt konstigt och man hade svårt med det, och just det här med att sadeln skulle sitta längre bak. Men jag älskade värkligen hästarna, var inte rädd för någon utom Píla, som man tycket var surtanten, bet mot folk och hade svårt med just barn/ungdomar. När det stod att man skulle ha Píla ville man bara byta direkt om man kände nej jag vill inte. Men när jag ridit ett par gånger stod jag upp skriven på en häst som hette/heter Bleikskjoni (Bleiki), så jag kommer så väl ihåg den där dagen jag skulle ha honom, jag var så nevös för ingen i min grupp hade haft han nu när jag hade gått på ridskolan. Men när jag tog in han i stallet och började borsta honom var han ju helt grymt snäll och gulligt. Kände bara att jag skulle vilja ha honom, mamma och jag blev kära i denna ponny/häst, hans ögon föll man ju för direkt. Jag kommer ihåg datumet jag red han för första gången 11 Mars 2010. Min ridlärare sa att han har väldigt svårt för traven, det gick ju inte toppen, men jag ville värkligen inte sluta den lektionen. Men sen så fick jag rida han några gånger sista gången jag red han så satt traven perfekt kan jag inte säga men den var riktigt bra. Fick mycket beröm då. Efter sommarlovet 2010 fick jag inte rida honom mer och saknade det. Isället fick jag andra hästar. Jag blev uppskriven på just Píla några gånger och för varje gång gick det bättre och jag tycket faktiskt om henne, men hon var nästan lika sur eller vad man ska säg, sen efter tag fick jag sluta rida Píla och började rida andra hästar. Sen igen började jag rida Píla år 2011 det året var nästan för oss, jag fick rida henne nästan varje gång, jag hon fick en klick på början av året och det gick bättre och bättre för varje gång. Jag fick henne att lita mer på mig, jag blev så himmla glad över att jag fick den kontakten med henne. Vi passade jättebra ihop. första terminen gick och det gick bara bättre och bättre. Sen efter sommarlovet 2011 fick jag Píla och det var den gången jag kommer ihåg, det gick så j*vla bra att jag fick gråten i ögonen när jag red henne, hon gick i en sån stadig och fin form och gjorde precis som jag ville men bara med några bocksprång, jag fick väldigt mycket beröm, kommer aldrig att glömma kommenteren min ridlärare gav mig:

-Det var väldigt längesen jag så henne i en sån fin och stadig form Frida. Du rider henne jättebra! Ni är ett riktigt team. Det är inte många som kan rida henne så bra! Bra Frida, så ska det se ut!

Jag blev så himmla glad och jag blev uppskriven på Píla vädligt mycket. När ingen ville ha henne stod jag där och kunde ta henne istället för de andra "unga och friska" hästar, jag kunde ta den surtanten och den som var så stark. Jag kände att jag och hon var ett riktigt team. Vi kunde stå och kella i timmar kändes det som jag kunde klia henne och hon "kliade" tillbaka eller var det var :) ♥

Men tyvärr gick mitt knä sönder och kunde inte rida ut hela terminen, och plötsligt höjde det priserna och min  ridlärare skulle sluta och visste inte om hon kommer tillbaka för hon skulle börja plugga och forsätta som lärere på sin skola hon jobbade, och jag visste inte hur det blev med mitt knä så jag fick ta beslutet att sluta på den fantastiska ridkskolan Fors Gård. Kan säga att jag han säga ett snabbt Hejdå till min favorit Píla, hon har ju det bra och går lektioet, jag saknar ju henne ibland. Jag lärde mig grymt mycket på de här 2 ½ åren på Fors Gård, dom åren betyder mycket för mig och jag har blivit en mycket duktigare ryttare och jag kan mycket mer än när jag kom till Fors, kan inte beskriva hur mycket jag kan/ har lärt mig. Jag saknar tiden på Fors. Fors har gjort mig till en riktigt bra ryttare! Älskat fotfarande islandshästar, det finns där inne fortfarande.

Visste ni att Islandhästar är det svårar att rida dressyr och hoppnning på? Dressyr rider man ju varje gång men en islandshästa är svårare att lära sig på :)

Nu fick ni vet lite mer om min islandshästs år....

Det här är Bleikskjoni (bleiki)

Tyvär blir det en liten bild, har inga bilder på Píla och mig :(

Bild tagen från www.forsgard.se